barnan

20/12

Vi har spenderat många timmar i bilen idag men vi har också stannat och bla sett två vattenfall. Det första låg utanför Raglan, Bridal vail falls ett 55 meter högt vattenfall, naturligtvis med en massa trappor att gå i :-) Nästa ligger här i Waitomo caves, Marokopa falls och var det mäktigaste vi sett hittills. Det var både högt och brett.

Vi har även kollat in en grotta, Piripiri cave och några häftiga klippformationer (Mangapohue natural bridges ) skapade av naturen, kändes lite som Fantomens grotta.

Det är så otroligt mycket att se, naturen är helt fantastisk, vi har nog sett alla nyanser av grönt. Det är skönt att veta att det inte finns några giftiga djur när vi går i skog och mark. Något som är mindre roligt är alla överkörda djur vi ser utefter vägarna, det är smådjur som Possums, hönor, kaniner mm. Vi har dock sett en tam Possum idag, en ung man som hade den på axeln. Han skulle ta hand om den döda mamman när han hittade den lilla ungen och tog hand om den.

Vi kommer stanna här i tre nätter och vi bor på det anrika Waitomo caves hotel, byggt 1908.

21/12

Förmiddagen ägnade vi åt att gå en fin liten vända “Ruakuri walk”. Som vanligt var det många steg upp och ner, det var forsande vatten, stenformationer, hål och vacker grönska. Efter det blev det en snabb lunch innan vi åkte till Kiwi cave raftings kontor. Där startade vår eftermiddagstur….

Vi var en grupp på 6 personer som blev körda upp på berget i en liten buss. Där fick vi varsin våtdräkt, stövlar, hjälm med pannlampa och sele på oss innan vi fortsatte till fots en liten bit. Efter lite övning och säkerhetsinstruktioner var det sedan dags för äventyret att börja.

Först rappellerade vi ner i en grotta. Jag som är höjdrädd ställde mig först och var den som först firade mig ner 27 meter. Det var läskigt att kliva ut från kanten men sen var det bara att fira sig ner, det var en skön känsla. Väl nere fick jag gå uppströms en bit och vänta på resten av gruppen. PE kom tvåa och det kändes skönt. Vi landade i vatten och i det grunda vattnet bodde en stor ål som dock höll sig ett par meter ifrån oss.

När alla var nere gick vi in i grottan och tittade på Glow worms, alla fick släcka sina pannlampor så vi kunde se maskarna. Efter det gjorde vi black water rafting, dvs åkte på stora innerslangar ner igen till utgångspunkten. Rätt trevligt, det var lugnt och fint och jag tänkte att nu är vi nog klara snart, men så var det inte! Vi fick ställa oss på en rad med släckta lampor och när guiden  räknade till 3 fick vi sätta oss i ringarna och ta tag i varandras fötter så vi åkte som en lång mask tillsammans och såg maskarna i taket. Efter en stund kom vi till en ny nivå och då vi fortsatte vi en och en fortfarande med släckta pannlampor. Långsamt flöt vi fram i mörkret och såg massor av Glow worms som hängde i taket. Vackert men lite läskigt att flyta runt ensam i mörkret.

När vi kom till ett litet vattenfall fick vi lägga ifrån oss ringarna och fortsätta till fots i vattnet. Vi fick krypa genom små trånga grotthål innan vi till slut kom till en stor grotta. Där klättrade vi upp en bit och fick ett glas varm saft och några chokladbitar. Det var 68 meter upp till grottans tak, och ett antal meter ner och det fanns inte en tillstymmelse till dagsljus någonstans. Då började det bli riktigt läskigt. Vi fick klättra ut genom ett litet hål och ta oss ner till vattnet igen. Väl nere i vattnet fortsatte vi upp mot den första grottan där vi kommit ner. Flera små smala grotthål skulle forceras och beroende på hur stor och/eller smidig man var gick det olika bra. Jag fastnade på ett ställe men lyckades få fram ena armen och åla mig ut.

Vi hämtade ringarna, fortsatte i vattnet och kom så småningom fram till öppningen. Det var det enda stället vi kunde se ut i hela grottsystemet. Vi hade ju rappelerat ner så den enda vägen upp var att klättra på grottväggen. Först klättrade vår guide upp och sedan klättrade vi upp en efter en. Vi var förstås ordentligt säkrade, men det var rätt tungt att klättra upp 27 meter. Flera av naglarna rök…

När alla var uppe åkte vi tillbaka ner och fick duscha och sätta på oss torra kläder igen. För mig som är både höjdrädd och rädd för att gå i grottor var detta ett äventyr som hette duga! Jag har verkligen pressat mig till det yttersta och är nu GLAD, LÄTTAD och STOLT att jag kunnat göra denna tur som tog ca 4 timmar. PE var inte rädd utan njöt av hela turen. 

Tillbaka på hotellet blev det bubbelpool innan en sen middag. Har ont både här och där men det var det värt :-)

22/12

Ont, det gör ont, det gör ont! Kroppen värker och särskilt vänstra foten, kan knappt stödja på den idag :-( Även PE har skavanker, hans armbågar har rejäla skrapmärken -men det var det värt! Vi bestämde oss för att ta det lugnt idag. Först blev det frukost i byn, amerikanska pannkakor med stekt banan och massor av marple syrup för min del - såååå gott! PE valde bacon och scrambled eggs, det var minst 5 ägg i den röran. Vi hade planerat att gå på en fårklippningsshow på Wooddlyn Park men den var inställd idag. Istället åkte vi runt på området och tittade på deras otroliga boenden (vi träffade föreståndaren som gav oss tillåtelse att gå in och titta där vi ville) Där fanns en stor båt (på torra land) bla med en kaptenshytt, ett gammalt flygplan där man kunde bo, vi kikade in i cock-pit där det inrett med både kök och sängar och sedan ett Hobbit-boende, perfekt för barnfamiljer eller andra som sett filmerna. Vi hade gärna sovit nån natt i kaptenshytten eller i cock-pit:-) 

Vi åkte vidare till en strutsfarm och tittade på dem, för min del blev det genom bilfönstret. Det går att köpa strutsägg här, ett litet ägg kostar ca 150:- och är lika mycket som 24 ägg. 

Efter det åkte ner till Otorohanga och gick in på Kiwi house zoo där jag kunde linka runt i lugn och ro. Där finns så gott som alla inhemska fåglar och vi fick äntligen se en brun kiwi live. Jag hade inte fattat att de bara var aktiva på natten men idag fick vi se dem i en konstgjord nattmiljö. Jag fick mata en hök med en nöt, lite läskigt att vara så nära näbben, men den var så försiktig och snäll. Efter lunchen åkte vi till byn Te Kuiti där vi åkte runt och tittade, bla på deras berömda bro, krigsminne från ww2 och sen avslutade vi med en fika. Tack Anette för du introducerat oss i fikavärlden <3