barnan

6/1
Vi hade ingen brådska idag så vi tog sovmorgon innan vi checkade ut och började åka mot Queenstown. Vi fortsatte på Scenic south, en vacker väg som gick genom böljande landskap med grönskande ängar och betande djur, mest får, kor och hjortar inramat av höga berg. På slutet blev vägen mer slingrig och vi åkte utmed vattnet, en väldigt vacker tur.

 

Det var bara två timmars bilfärd så vi började med en lunch och så åkte vi bort till hotellet och checkade in.

Vi bor 6 km utanför Queenstown- i Arthurs Point på ett fjällhotell (!) Swiss-Belresort Coronet Peak som även är öppet på sommaren. Det var otroligt svårt att få tag i ett rum som inte var extremt dyrt så det här fick duga. Det tar 10 min med bil ner till stan och hotellet har en kostnadsfri shuttle-buss som man kan ta både till och från stan. Hotellet ser ut att vara byggt på tidigt 80-tal och det har inte varit någon renovering sen dess, men rummet är hyfsat stort och det är rent om än lite slitet. Måste vara bra för hela den här byn att ha fullt med turister både på sommaren och vintern.

Vi ställde in väskorna och åkte direkt ner med bussen till stan igen. Där gick vi runt och bekantade oss med vad som finns här. Det är en gullig liten stad, själva stadskärnan går man igenom på en kvart, men det finns nog 100 restauranger och 150 butiker här. De flesta turister verkar vara något yngre än oss, det här är ju NZ äventyrscentrum där man kan roa sig med att få massor av adrenalinkickar. Det blev det inte några idag, mer än att jag tog av mig skorna när vi gick i en stor park och tittade på rosor och jag klev på en humla, aj, aj, aj! Tur att jag hade med mig lite salva för de insektsbett vi redan fått, det lindrade och resten av dagen fick skorna sitta kvar på foten,

 

Vi åt middag och tog bussen tillbaka 20.00, det kändes rätt lagom att ta en te och chilla lite på rummet.

 

7/1

Idag är det jag, Per-Erik som skriver eftersom det var “min dag” idag. Började tidigt imorse med skjuts från hotellet till Shotover river ca 1.5 km från hotellet. Där checkade jag in för att köra river rafting on Shotover river. Vi utrustades med våtdräkter och hjälmar, hoppade in i en buss och hade 4 gummibåtar på släp bakom oss. Uppför berget och ner på andra sidan… inga problem enligt guiden. Det var bara ett problem och det var att vägen ner till floden gick via en gammal guldgrävarväg, grusväg på kanten till stup. Jag brukar inte vara nervös men - satan vad det var trångt och kurvigt och på gränsen till riktigt farligt. Det var 40 minuter bussfärd varav 30 var nedför på denna väg. När vi välbehållna kom fram blev vi erbjudna att få pengarna tillbaka och åka med bussen uppför vägen igen eller åka med gummibåtarna. Ingen ville tillbaka med bussen! Då upplyser han om att man även kan ta helikopter för 100 dollar så slipper man vägen. Kan faktiskt vara ett tips om man är lite höjdrädd (vilket jag inte är).

 

 

Väl i båten fick vi paddla och lära oss hur vi bäst stannar kvar i båten och vad vi ska göra om vi faller ur vilket var bra för det behövdes. Vi var två som föll ur vid olika tillfällen. Vi fick även bada frivilligt på två olika ställen och det var kul att åka i floden där det var strömt med vågor. Fötterna ner i färdriktingen, lyft upp rumpan och håll riktningen med armarna. KUL!

Vi körde genom klass 3 och 4 forsar och det var jätteroligt. Fick även åka genom en tunnel på 100 meter som grävdes av guldgrävarna som ville leda bort vattnet och kunna ta upp guldet på botten. Kanon!

Guldvaskning har pågått här i 100 år och avslutades så sent som 1995. Nu får man vaska själv med enkel utrustning! Inget kommersiellt.

Vår guide var japan och kvinna. En kille i flotten frågade vad det var för skillnad mellan att rafta i Japan och på Nya Zeeland. Hon svarade att det var mycket tyngre här. I Japan är det bara små personer och det är lätt att styra…...ha ha, svar på tal!

Efter en 2 timmars tur fick vi basta och duscha varmt. Kanontur, kan rekommenderas.

 Återkommer med bilder....

 

Hann precis med detta innan det var incheckning på nästa evenemang. Shotoverjet! Ner i en vattenjet båt med 2 v8 på totalt 800 hästar. Fartupplevelse i 40 knop mellan bergsidor som bara är decimetrar bort. Kändes helt säkert trots detta. Vår förare sa att han bara hade kraschat en gång under utbildningen för 5 år sedan och nu hade han kört 4000 vändor. Så det var bra. Idag var det vända 4001! Vi fick åka både upp och nedför floden och det var häftigt, fartfyllt och lite blött. Det har just firat 50 års jubileeum.

In till Queenstown för lite mat och sedan iväg med nästa buss till Nevis Bungyjump. Det är ett hopp på 134 meter och inte för de med svagt hjärta. Anneli var med som åskådare och fick följa med ut på den plattform som var uppspänd mellan två berg. 134 m ner var en liten flod. Till plattformen fick man åka en liten “lift” som var en korg på vajer. Bara det var lite spännande. På plattformen spelades det musik, modernt och högt och det var 4 killar i 25 års åldern som roddade runt allt där ute. Det märktes att de gjort detta under en längre tid, allt gick snabbt och allt kontrollerades Då det var många som skulle hoppa tog det ändå lång tid totalt innan jag fick hoppa.

 

 

Det är inte lätt att vara avslappnad och le mot kameran när man står med tårna på en liten aluminiumplatta som sticker ut utanför plattformen utan något att hålla i. Men allt är ju lugnt då man sitter fast med en gummisnodd runt anklarna. Det är bara att hoppa, ingen återvändo!

 

Det var långt ner till botten, sjukt roligt med de efterföljande gungningarna och en bra adrenalinkick!